Fredag 20 augusti 2010
Jag har en ny blogg.

Denna sida är nu även officiellt ett museum. Besök mig gärna på http://matsjonssonbloggen.blogspot.com

Tisdag 30 september 2008
Mads in the Media.

Så här mitt i post-mässan-koman slår matsjonsson.nu till med länkfest. Kolla bara:

Jag är till salu i en välgörenhetsauktion på Tradera. I skrivande stund leder jag själv budgivningen på 71 kr och så kan det ju inte få fortsätta. Gör något, mecenater!

Jag och Sara Graner pratar om seriernas helande kraft med Jessica och Helena från Bokhora på World News Cafe, Kulturhuset, Stockholm den 7 oktober klockan 19. Inträdet är fritt, så alla kommer att ha råd att köpa våra nya fina böcker till pangpris efteråt. Läs mer här.

Härom veckan använde Fredrik Strage min gamla fina Aaron Carter-episod ur Hey Princess som exempel i en skojig och intresseväckande krönika i DN. Läs den här.

Tidskriften Fokus, Sveriges svar på Time och Newsweek, gjorde en grej på författarlyor lagom till bokmässan. Gissa vem som fick vara med, mitt emellan Anette Kullenberg och Carl Johan De Geer? (Klicka på bildspelet till höger om artikeln.)

Annars s r jag alldeles matt efter bokmssan, men hade minst lika kul som vanligt. Livet r ganska underbart.

Fredag 12 september 2008
Pressmeddelande från Galago.

Svenska serieromaner ges ut i USA

De självbiografiska serieromanerna Hey Princess av Mats Jonsson och Simons 120 dagar av Simon Gärdenfors har sålts till USA och ges ut under 2009 av Top Shelf Productions, ett av Nordamerikas ledande alternativserieförlag med serieskapare som Alan Moore, Craig Thompson och Jeffrey Brown.

Kontakten mellan Galago och Top Shelf inleddes förra året när det amerikanska förlaget tackade ja till att distribuera den svenska serieantologin From the Shadow of the Northern Lights, och fördjupades när Top Shelf-förläggaren Chris Staros besökte Small Press Expo i Stockholm i våras. Det första konkreta resultatet av besöket blir nu att Simon Gärdenfors och Mats Jonsson lanseras på den enorma amerikanska seriemarknaden, något som ytterst få svenska tecknare lyckats med före dem.

På hemmaplan är Simons 120 dagar de senaste årens mest uppmärksammade svenska seriebok medan Hey Princess, från 2002, räknas som en av våra främsta 90-talsskildringar oavsett medium. Båda böckerna finns i pocketutgåva från Galago och Mats Jonssons nya bok I detta satans rum kommer ut i oktober.

Måndag 8 september 2008
I detta satans rum.

Som utlovat har det blivit dags för lite mer information om min nya bok. I detta satans rum är den första utgåvan i Galagos svarta serie, kvadratisk, ganska liten och 56 sidor tjock. Den släpps i oktober men gör sin debut på bokmässan i Göteborg i slutet av september. Om du inte ska dit kan du förhandsboka I detta satans rum på cdon för bara 59 kr. Deras preliminära släppdatum bör dock ignoreras.

En reklamtext för boken finns två inlägg ner, men den handlar alltså om min femveckorssejour i London hösten 1994, då jag pluggade journalistik, konfronterade koloniala kvarlevor, mådde dåligt, tog till flaskan och hade grungeskägg. Det handlar mycket om besvikelser, maktspel och ond gruppdynamik, kan man väl säga. Som serie betraktat blev den ganska lyckad, jag är nöjd med teckningarna (inte minst som jag gjorde boken på två månader, så att säga från ax till limpa) och experimenterar en hel del med berättandet, även om ingen annan lär märka det. Vad mer?

Omslaget, formgivet av min begåvade kollega Marcus Nyblom, ser ut så här:

Och några smakprov på innehållet följer nedan:

IDSR är, som sagt, den första utgåvan i Galagos nya satsning Svarta serien, ett slags publicistisk antites till Vita serien som ska komma ut en gång per halvår och innehålla en längre, ny serie av en svensk serieskapare, varannan kvinna, varannan man. Tanken är att erbjuda en möjlighet för tecknare att göra långserienoveller (eller möjligen kortserieromaner), ett format mitt emellan "en lös serie i Galago" och en fullfjädrad bok som lätt glöms bort. För läsaren innebär det också möjligheten att köpa en stilig och exklusiv (en utgåva i Svarta serien trycks i 1 500 ex och fler blir det inte) seriebok till ett lågt pris. Och ja... böckerna är jääävligt svarta.

En helt annan sak, när jag rotade igenom min ex-jobbdator efter gammalt mök häromdagen hittade jag just en del gammalt mök. Ett av de hetare fynden var en opublicerad outtake från Pojken i skogen. Kanske ansågs den som alltför kontroversiell i en bok om barn. Den hör hemma mellan sidan 189 och sidan 190 i boken, och här kommer den:

Kommentarer måste vara överflödiga, inte minst som denna hemsida saknar kommentarfunktion.

Söndag 7 september 2008
Småprosa i väntan på stormen.

Det är natt. Min nya bok I detta satans rum skickades till tryck i tisdags och de första exemplaren dimper ner på bokmässan, medan den pampiga releasen får vänta till en bit in i oktober. Mer information om boken och ett omslag kommer till veckan.

Det topphemliga Projekt X jag skrivit om tidigare har stött på patrull och står för tillfället och stampar. Sedan sist har dock ett lika hemligt företag, låt oss kalla det Projekt Y, initierats och kommer att tillkännages med ett modikum av buller och bång på denna plats fredagen den 12 september. Det är inte riktigt lika häftigt som Projekt X, men nästan.

Annat "på gång" ser ni i den nyligen uppdaterade spalten här till vänster, och jag har dessutom tillbringat min lördagskväll med att lägga upp tre nya illustrationer och en serie på denna blott halvdöda hemsida. Ni hittar dem här. Och just ja, den fina bilden ovan är mitt nya officiella författarporträtt. Det finns högupplöst på press-sidan.

Annars så har jag firat sommarlov i Kramfors, arrangerat utställning i Tokyo, levt familjeliv, jobbat med Galago och korrläsning samt ägnat två månaders fri- och sovtid åt I detta satans rum. Jag hoppas vid satan att det var värt det. Jag är trött men glad. Vi hörs snart igen.

Måndag 21 april 2008
Hallå där! Bryt! Läs inte inlägget här nedanför, det med nyårsföresatserna. Jag har redan brutit mot allt jag ämnade hålla heligt, eller åtminstone mot en av sakerna. I stället för att blott och bart komma igång med nästa seriebok ska jag under året bli helt förbannat färdig med nästa seriebok, men det är inte samma bok som jag tänkte göra från början. I stället för det ganska omfattande verk jag planerat blir det en liten bok på 52 sidor om en för alla inblandade genant historia som i Mats Jonsson-annalerna infaller mellan prologen och kapitel ett i Hey Princess. Digga säljtexten:

"I detta satans rum är en bok om hur vänskap och beundran blir till förakt, och om hur kärlek vänds till skam. Det är också en bok om att vara ung i en främmande storstad en ledig eftermiddag när luften är hög och klar. Det satans rummet är beläget i ett studenthotell i London, dit Mats Jonsson åker med sin journalistklass hösten 1994. Under fem intensiva veckor tär ett tjugotal unga människor på varandras tålamod, super, slåss, gråter och hånglar. De inneboende spänningarna i gruppen går inte att stoppa och Mats tvingas välja mellan att förlora en vän eller att förlora det sista han har kvar av sin självrespekt. Samtidigt slits han mellan ett hektiskt uteliv där både britpopen och triphopen håller på att explodera, och lusten att bara sitta i det satans rummet och läsa ut sista bandet av På spaning efter den tid som flytt. "

Det rör sig alltså om gammal hederlig självbio, med fulla ungdomar, relationer och det hela. Dock ingen onani. Layoutskisserna är klara och jag kommer att börja rita på boken om några veckor, när en arbetspuckel av guds nåde är förbi. Small Press Expo ska bevistas, seminarium ska hållas på ABF-huset, text ska läsas på Berlin igen (helt i linje med en annan nyårsföresats!), Galagos mäktiga Tokyoutställning ska ramas och skickas iväg, ett litet rum ska byggas till Vin- & sprithistoriska museets serieutställning, deklarationen ska lämnas in, liksom ett årsbokslut. Serie ska ritas klart, illustrationer ska påbörjas och kommande böcker behöver sin redaktör. Och så är det det hemliga projektet också. Det är så förtvivlat vackert alltihop!

I dag försvann Ellens docka, och jag tillbringade större delen av fyra timmar åt att leta efter den. Ellen älskar sin docka djupt, och sover med den varje natt. Det skär till och med i mig av att skriva "den" i stället för "henne". Jag gick igenom soppåsarna i soprummet, letade på dagis och på gatan. Ingen docka. När Ellen lagt sig utan docka, med Bamse som vikarie, tittade jag på det enda ställe jag inte undersökt. Under Victorias täcke. Ni kan andas ut nu.

Texten jag ska läsa på torsdag är förresten alldeles ny. Den blev klar igår och har prettotitlarnas prettotitel! Sug på Den litterära gestaltningen och dess motsats. Men det är mest bara narcissism och löjl som vanligt.

Tisdag 1 januari 2008
Om vintern: Det är 2008 års första dag och jag är trött som man bara kan vara efter en nyårsnatt. Eller, trött är inte ordet, jag är rätt så pigg men har huvudet invirat i lager på lager av cellofan, blisterpack och sockervadd. Efter en afton av trerättersmiddag, starköl, champagne, snacks, Jan mitt ego är större än ditt Malmsjö och levande charader föll jag i säng strax före två, för att inom fem minuter kallas till Ellens säng av ett ångestvrål. Antagligen hade hon drömt en mardröm, eller så var det den ovana curryn i den excellenta huvudrätten. I vilket fall tog det två timmar att få henne att somna om, och ytterligare två timmar senare ansåg hon att nu fick det vara morgon. Så min sömn inföll mellan klockan 9 (då hennes mor tog över) och klockan 15 (då hennes mor ansåg att jag sovit tillräckligt).

Ovanstående är bara för att ni ska veta var jag står när jag skriver det jag ska skriva härnäst. Det är nämligen dags för rsplan 2008.
Mitt officiella nyårslöfte är att sluta äta godis. Det har hittills gått så bra att jag vill göra några tillägg:
Under 2008 ska jag till sist sammanställa mina texter, skriva en del kompletteringar och samla det hela till en prosabok. Det är typ två veckors jobb, men jag får aldrig ro att göra det.
Under 2008 ska jag komma igång ordentligt med nästa seriebok. Efter åratal av lågintensivt förarbete vet jag till sist vad den ska handla om, och innan året är slut ska jag ha skrivit manus, gjort layoutskisser och ritat åtminstone 30 sidor. (Boken ska bli ganska mycket tunnare än Pojken i skogen.)
Under 2008 ska jag läsa texter på scen mycket oftare än under 2006 och 2007. Jag läste på Restaurang Berlin strax före jul och det påminde mig om hur roligt och givande det kan vara.
Under 2008 ska jag dessutom genomföra det hemliga projekt som inleddes för några månader sedan. Det är dock inte bara mig det hänger på ifall det ska bli av, så ni får inte komma hit och slå mig om det kapsejsar. De övriga tilläggen till 2008 års nyårslöfte är dock ristade i rappakivigranit.

Och annars? Jag har till sist börjat läsa de där Imre Kertesz-böckerna jag köpte på rea häromåret, och han är chef, i viss mån. Jag vet inte när jag senast hörde någon musik jag riktigt föll för. Jo, senast var nog Blonde Redheads 23, i våras. Vad hände med mitt musikintresse? Å andra sidan är mina drömmar mer underhållande än på länge; natten till igår drömde jag till exempel att jag rengjorde en offentlig toalett efter att Pontus Lundkvist varit dålig i magen. Natten före det var jag scenvakt på Lill-Babs turne med Lars Forsell. Simon Gärdenfors kommande bok Simons 120 dagar, som jag haft förmånen att få läsa första halvan av, kommer att dominera den svenska kulturdebatten hela nästa år och är en av de roligaste serier jag någonsin stött på. Några av de ord Ellen har lärt sig under jullovet: Snö, ljusstake, tomte, julgran, kyrka, stjärna och banan. Sedan tidigare kunde hon bland annat mamma, pappa, Morrisssey och bajs.

Förresten, jag antar att ni alla är till er i trasorna över att få veta vilka julklappar jag fick i år? (Hö hö, i fjol, menar jag.) Nåväl: En morgonrock, en fin tröja som är långärmad och liksom har kilar på axlarna, ettusen kronor, en Trisslott, en Karl Gerhard-biografi (min fjärde!), en nostalgibok och två spel till min Wii-konsol. Jag måste vara en mycket komplex person.

Onsdag 24 oktober 2007
Ha! Min hemsida lever och det hade ni aldrig trott. Senast jag skrev i min digitala dagbok var för drygt tre år sedan, och jag trodde aldrig att det skulle ske igen. Men i våras råkade jag, mest av misstag, inleda ett mycket sporadiskt bloggande på myspace, vilket gav mig impulsen att slutgiltigt döda sidan du nu besöker.

Men så dog myspace, just som vår ömma låga blossat upp, och jag insåg att det enda rätta var att göra precis tvärt om. Tanken är att min fina startsida ska fungera som ett slags blogg, där jag dels tipsar om sånt som är på gång, dels återupplivar min sällan sedda men malande matiga internetdagbok. Och det sker nu.

Jag sitter vid mitt skrivbord hemma på Bastugatan, mol allena. Det är alldeles tyst, Stephin Merritt tystnade alldeles nyss och jag har inte orkat sätta i en ny skiva. Klockan två ska jag gå tll Galagoredaktionen och arbeta lite, trots att det är min lediga dag. Klockan fyra ska jag hämta Ellen på dagis och bära henne hemåt i famnen (hon har för tillfället nån ide om att det är tråkigt att promenera) för att leka med samt utfodra henne. Sen kommer Victoria hem från arbetet och en febril aktivitet utbryter. Det är vardag.

Sedan jag senast skrev på den här platsen har det hänt så sanslöst mycket i mitt liv att det knappt går att komma ihåg allt. I korta drag:

I februari 2005 gifte vi oss, jag och Victoria. I juli samma år flyttade vi äntligen till den tvåa vi nu bor i. Månaden därpå dog min älskade gamla katt, arton och ett halvt år gammal, men vi fick också veta att Victoria var gravid. Ellen föddes i slutet av mars 2006 och det var så omtumlande att jag inte kan skriva om det. Ni som vet, ni vet och ni som inte vet kan inte förstå och har intill leda hört att ni inte kan förstå. Nu är hon ett och ett halvt år gammal och ljuset i sin faders ögon. Skulle jag kunna rasera allt i världen och bygga upp det igen för hennes skull? Lär ju.

Hösten 2005 kom min bok Pojken i skogen till slut, fick fina recensioner, belönades med priser men fick inte hälften så mcket uppmärksamhet som Hey Princess. Vad är det med folk och sex, fylla och ungdom egentligen? Det enda jag ritat sedan dess är en serie till tidskriften Provins och en till Galago, ett gäng illustrationer samt en massa serier och bilder som nu sitter på väggarna, i jätteformat, i Höga kustens Naturum vid foten av Skuleberget. Gå gärna in om ni har vägarna förbi. Sanningen at säga mår jag ganska dåligt över min låga produktionstakt, men va fan. Jag är småbarnsförälder och arbetar både som Galagoredaktör och korrekturläsare för speltidningen Level. Och som sporadisk skribent och föreläsare. Dessutom har jag funderat mcyket och länge på vad nästa bok ska handla om. Nu har jag nästan bestämt mig, och kommer att börja rita på den i vinter. Förhoppningsvis kommer ett första smakprov redan i Galago vol 92, då en serie vid namn Skrapan redan befinner sig på manusstadiet.

Annars så håller jag på att sammanställa och omarbeta mina spoken word-texter till en bok, som antingen blir en löst sammanhållen roman eller en sammanhängande novellsamling. Jag har skrivit en hel del nytt också, men vi får väl se var det slutar. Just ja, Hey Princess har precis kommit i pocket också. Med extramaterial.

Vad mer i mitt liv? Allt är bra frånsett att min arma hustru arbetar alldeles för mycket och att jag är precis lika rädd för vädret som alla andra. Dödsångest är det, fast värre.

Men nu talar vi inte mer om den saken, för Galago går alldeles lysande just nu. Sedan vi gjorde om tidningen till bokantologi för ett år sedan tycks allt ha gått vår väg både konstnärligt och kommersiellt. Nästa år ökar vi vår bokutgivning drastiskt, ställer ut på flera olika kontinentalsocklar, ger ut en engelskspråkig Galago i USA och skaffar en praktikant. Fatta hett.

De närmaste veckorna kommer jag att göra diverse uppdateringar runt om i denna trötta gamla hemsida; foton, spoken word-arkivet, recensioner... ja, ni fattar. Och så skriver jag vad jag gjort på den här platsen, så att ni vet. Visst måste ni bara älska mig?